Du är så vacker när du ler i telefon

Radiohead som förgyller luften.

Jag trivs egentligen på mitt jobb. Men eftersom jag inte är fast anställd än har jag en del suck-up-problem (måste vara till lags hela tiden). Det är i huvudsak mot min chef, där jag försöker visa framfötterna så gott jag kommer åt, vilket är lite påfrestande. Men jag måste just nu. Jag ska försöka kirra en fortsatt anställning trots anställningsstopp. Då behöver man lite suck-up ibland.

Vidare tycker jag ingenting om mina arbetskamrater. Vi är fyra bibliotekarier och en bunt assistenter. Assistenterna och två av bibliotekarierna är tyvärr rätt rädda för förändringar, vilket gör att det känns som att all framåtanda, allt idésprutande och allt omhändertagande av biblioteket ligger på oss två som är kvar. Den andra bibliotekarien som är framåt tycker jag om, förresten. Undantaget som bekräftar regeln. Dock är hon en sån tjej som jag tycker lite synd om - hennes förhållande verkar inte perfekt (bonusbarn, kille med andra intressen än hon (som eventuellt är lite smålat)) och hon kan dessutom vara gravid (jag har fått små vibbar om det), vilket jag gissar är påfrestande iom. det inte perfekta förhållandet. Sen är jag osäker på hennes inställning till barn alls - hon har gett vibbar av att inte gilla barn så värst mycket, vilket då gör att jag tycker synd om henne. Sen tycker jag synd om mig också, för tänk om det är så att hon är gravid och ska vara mammaledig hur länge som helst - då blir jag själv med pöbeln. Om jag får vara kvar.